In i en Vulkan på en Tisdagseftermiddag

Vi kom fram till en slags besökscenter, där vi fick en kort översikt över resan till vulkanen. Vi skulle ta en 3 km promenad till baslägret, som jag hellre skulle kalla en vandring; även om det var lite i höjdskillnad, den här särskilda (maj) dagen, var snön så djup att mina vandringsskor var helt täckta! Jag var väl klädd så jag mådde bra, men jag gissar att killen i shorts och flip-flops hade några andra tankar på vägen!

Vi hade vinden i ryggen på vägen till baslägret vid Þr þrínúkagí gur. Längs vägen pekade vår guide Birgitta ut några pseudokratrar (gervigí gar), som bara finns på Island och på planeten Mars. Resan till foten av vulkanen tog ungefär 45 minuter.

Väl vid baslägret hade vi en möjlighet att vila lite och få en varm dryck. De delade upp oss i grupper om 3 eller 4, och gav oss hjälmar och sele för den korta promenaden längs kammen, och den efterföljande nedstigningen i vulkanen.

Vi träffade fler guider som jag senare upptäckte var erfarna bergsmän, experter på att avgöra om det är säkert att göra vandringen upp till vulkanen. Vi fick veta att det var något av det mest extrema vädret de någonsin gjort det i, men vi kände oss aldrig osäkra - tydligt var vi i goda händer. Vandringen längs kammen var i nästan orkanstyrka vindar den dagen. Det var ganska spännande när, enligt instruktioner från våra guider, vi höll hand och - med ryggen mot vinden - långsamt tog oss upp till vulkanens mynning. De kopplade våra selen till linor på den metalliska bron när vi gick till liften, och sedan säkrade oss till liften själv.

Liften rörde sig långsamt ner, pressade sig genom utrymmen så trånga att man kunde röra vid insidan av vulkanen. Och plötsligt, hängde vi i det gapande tomrummet. Det är otroligt stort - högre än Frihetsgudinnan - och färgerna är fantastiska.

Det är förvånansvärt tyst inuti vulkanen. Förutom det svaga surrandet av hissen som rör sig och de tysta viskningarna från mina medresenärer, blockerar berget verkligen ut alla utomhussljud. Den smälta snön och regnet föll försiktigt ner i vulkanen. Dropparna fångade ljusbitar när de föll i vad som verkade som slow-motion - det var så vackert. Bilderna verkligen gör det inte rättvisa, det är svårt att verkligen fånga känslan av lugn och fred som jag satt tyst och lät det faktum att jag låg nere inuti detta kraftfulla (nu vilande) naturens bestämdhet skölja över mig.

Det var inte dåligt för en tisdagseftermiddag. Inte dåligt alls.

Jag rekommenderar verkligen denna upplevelse för alla som är intresserade av natur, geologi, äventyr, bergsbestigning, eller som bara vill göra något ovanligt. Som jag nämnde tidigare, är det den enda platsen i världen där du kan göra den här typen av sak - vanligtvis kommer vulkaner att kollapsa när de löper ut av magma, och om denna typ av magma kammare finns någon annanstans, så finns det definitivt ingen praktisk dags tour för att sänka dig ner i den med hiss.

Det sagt, även om det är effektivt, känns det överhuvudtaget inte oautentiskt eller särskilt „turistigt“ - våra guider var riktiga bergsbestigare och allt där kändes väldigt nära naturen - vandringen över bergen, promenaden längs kammen, även att vara utsatt för elementen, gav hela grejen en mycket utomhusaktig, äventyrlig känsla. På det hela taget är det ett fantastiskt sätt att uppleva den unika, bergiga och steniga naturen på Island, att komma ut från staden, och ett verkligt magnifikt sätt att tillbringa en dag.

TIPS

Tänk på vädret. Det kan förändras snabbt på Island och kan vara annorlunda på bergen än det är i staden.

- Ta med solglasögon - oavsett om det är en överraskning eller inte, det kan vara ljust på Island!

- Klä dig väl ochbär bekväma skor - vandringsskor är bäst, om du har dem.

- Ta med ett extra par strumpor ifall dina fötter blir blöta.

- När du är inne i vulkanen, lägg undan din kamera eller telefon ett tag och njut bara av det!